torsdag 28 juli 2016

Islamister och kriminella har tagit över utsatta områden!

I ett reportage i SvD avslöjas brutalt, att Sverige som rättsstat i de s.k. NO Go zonerna inte längre fungerar.  På sedvanligt svenskt politiskt fikonspråk kallar man problemet för "kriminella nätverk med stor påverkan på lokalsamhället".

Om vi istället använder polisens egna ord: Det är krig nu!
Den största anledningen – och kanske den allra viktigaste – till att polisen haft ”svårt att arbeta i dessa områden” är lama, konflikträdda polischefer som inte törs backa upp, de kolleger som ska ta skiten på gatan, dygnet runt, året runt.

Naturligtvis kommer detta omöjligt att erkännas av våra svenska politiker.
Istället öser man pengar över dessa områden och det ”äckliga” är att Socialdemokraterna ser innevånarna som ”sina” väljare, eftersom svenskarna i allt större utsträckning lämnar partiet.
I Malmö erhöll Socialdemokraterna
i det senaste kommunalvalet över 75% i bla Rosengård.

I en polisrapport för något år sedan, framkom det då fanns 53 bostadsområden i Sverige som listas som utsatta med öppen knarkhandel, gängkriminalitet och en rädsla bland folk att vända sig till polisen.

I flera områden finns en närvaro av religiös extremism. Femton platser bedöms som särskilt utsatta och sex är direkta riskområden. Dessa områden är en bra grogrund för jihadisterna och rekryteringen är ingen svårighet.

De kriminella har tagit över knarkhandeln och den sker helt öppet. De behärskar sin områden totalt och skulle polisen visa sig, blir de utsatta för stenkastning av arga unga män. De vill sköta sin lukrativa och mycket inkomstbringande handel utan inblandning av polisen.
De kriminella kan grovt räknas in i två grupper - en yngre och ett äldre skikt, där släktband till viss del förenar grupperna och ibland utgör grunden för rekrytering in i kriminaliteten.

I ett fåtal områden finns även exempel på etniska och släktbundna nätverk som ofta är etablerade sedan en längre tid tillbaka. De bedöms avvika genom att de beskrivs som mer strukturerade och anses, inneha en högre strategisk förmåga än andra lokala kriminella nätverk.

Islamisternas mål och intresse är att destabilisera och underblåsa hat och klyftor i samhället för att stärka sin egen ställning, en strategi i irreguljär krigföring.
Det har nu gått så långt att kriminella ligor och, på vissa platser islamister, mer eller mindre lyckats ta över bostadsområden på bekostnad av invånarnas frihet och trygghet är inte bara en gigantisk skandal, utan även ett hot mot landets inre säkerhet.


Att polisen känner en stor frustration ser vi i reportaget:
Vi känner oss inte uppbackade när vi blir utsatta för våld”, berättar polisassistenten Tobias Yström. Stenkastning är vardag och det är bara tur att ingen polis skadats. Lämnas polisbilen utan tillsyn blir den genast sönderslagen. Underbemannade och underbetalda arbetar dessa rättsstatens frontsoldater i en hotfull och pressad arbetsmiljö som nästan påminner om en krigszon.
Frustrationen över bristen på resurser är stor. Värst är ändå den uppgivenhet inför rättsväsendet som poliser själva känner. Det spelar ingen roll om de griper den som spottar, knuffar eller kommer med nedsättande tillmälen – gärningsmännen släpps ändå utan några påföljder.
Så en del poliser slutar gripa dem och anmäla, de boende ser till att de inte ingriper och gärningsmännen kan ostörda fortsätta att provocera. Så ser den nedåtgående spiralen ut där staten verkar förlora makten. Likaså är det i islamisternas intresse att destabilisera och underblåsa hat och klyftor i samhället för att stärka sin egen ställning, en strategi i irreguljär krigföring. Att det gått så långt att kriminella ligor och, på vissa platser islamister, mer eller mindre lyckats ta över bostadsområden på bekostnad av invånarnas frihet och trygghet är inte bara en gigantisk skandal, utan även ett hot mot landets inre säkerhet”.


NO GO zoner
I klartext: förslummade storstadsområden där svensk lag i praktiken inte längre gällde.
Där polis och andra myndigheter bara kunde röra sig med kraftig eskort. Där den dominerande befolkningen är arabisk/afrikansk, ung, arbetslös, islamistisk och kriminell och ingenting har förbättrats. Snarare tvärtom...
Området kännetecknas av:
Bränna, kasta sten, slå sönder och förstöra allt som representerar civilisation och ordning.
Området uppfyller tre krav:
1. Andelen icke-västliga invandrare och deras avkomlingar överstiger 50 %
2. Andelen i åldersgruppen 18-64 utan anknytning till arbetsmarknad eller utbildning överstiger 50 %
3. Antalet dömda enligt straff- och vapenlagen eller narkotikalagstiftning per 10.000 invånare överstiger 270.


Att Sverige på något sätt skall få ordning på zonerna är en utopi.

Anledningen är att svensk polis inte på allvar har försökt ta kontroll i zonerna sedan 2013. Polisen fick ge upp i upploppen i Stockholms ghetton, där hundratals bilar och byggnader brändes. Polisen har sedan rapporterat, att det nu finns fordonskontroller som drivs av muslimska gäng vid gränserna till dessa zoner.
I stället för konfrontation
har svenska myndigheter valt att skicka speciella ”dialogpoliser” i ett slags muslimsk uppsökande program.

Att återta det som förlorats och återskapa lag, ordning och hopp är därför en av de allvarligaste utmaningar som politiker och myndigheter står inför, en uppgift så stor att den går bortom de traditionella höger/vänsterperspektiven – det blir helt enkelt ett regelrätt krig och det kan få enorma politiska konsekvenser. Med stor sannolikhet kommer man inte att välja denna väg. Det finns helt enkelt inte resurser för detta!

Det är dags att reagera och göra något – försöka gå till handling och inte begrava frågan i en svensk specialitet – en utredning!
Annars går vi mot anarki med områden där rättsstaten inte längre fungerar och inte heller har någon makt.

Vi vill väl inte heller gå mot:
”Ett Sverige med regelrätta slumområden som kommer leda till kraftigt ökade klyftor, kraftigt minskad social sammanhållning, enorma problem med radikalisering och kriminalitet, kort sagt, att samhället förråas kraftigt och utvecklas till något få svenskar önskar”.
Den polischef som inte törs backa upp kollegerna på gatan bör gå hem – i morgon.
Den politiker – eller Justitieminister – som inte törs backa upp sina polischefer bör avgå. Ganska enkelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar