Går Malmö att rädda?

Malmö har på fyrtio år gått från välmående arbetarstad till en av landets fattigaste kommuner. Skyhög arbetslöshet – enligt senaste statistik från SCB arbetar endast 65,9% av alla mellan 20-64 år.

Stor invandring – dagligen kommer nya invandrare och kommunens enda alternativ är att hyra hotellrum. Under 2016 hyrde Malmö socialförvaltning över 33000 till en kostnad av 300 miljoner. Det blir ca 100 hotellrum varje dag till en snittkostnad på ca 1100/rum.

Växande klyftor mellan fattiga och rika. Malmöbor är lika fattiga som i glesbygden i Norrland och var tionde familj är bidragsberoende. De röda siffrorna är, just det, socialdemokratiskt röda. Efter över tjugo år av arbetarkommunens vägledning har Malmö grava problem.

Efter många om och men har Malmös socialdemokrater till sist erkänt att de inte klarar det själva längre. Malmö behöver hjälp. En statlig ”bailout.”
De senaste halvårets skoningslösa genomlysningen av Malmös situation, eller helt enkelt den bistra sanningen, har gjort Katrin Stjernfeldt Jammehs situation nästintill omöjlig. Hon kräver att regering och riksdag gör en ny "storstadssatsning", men det hon egentligen menar är att Malmö är i desperat behov av en statlig räddningsaktion.

Stjernfeldt Jammeh kräver stöd för ökat bostadsbyggande - hur många hyresrätter hade man inte kunnat bygga istället för Malmö Live?

En satsning på arbete och kunskapslyft. Trots en stark arbetsmarknad visar den senaste prognosen från Arbetsförmedlingen att det kommer bli allt svårare för lågkvalificerade individer på arbetsmarknaden framöver, skriver Ekonomifakta. Redan idag är antalet arbetssökande utan gymnasiekompetens 11 gånger högre än antalet lediga enkla jobb.

För en socialdemokratisk kommunpolitiker är kunskapslyft det närmaste de kommit innan de ropar efter så kallade enkla jobb. Den satsning som hon dock kallar för "flexibel arbetsförmedling", större statligt ansvarstagande för utbildning och fler valideringsformer för nya lärare - trots att Lärarhögskolan i Malmö är episkt katastrofal, samt en satsning på "trygghet och demokrati" - läs: fler poliser.
Men det Malmö allra mest behöver är ett nytt politiskt styre. Socialdemokraterna har bevisat att de är inkompetenta att styra Malmö precis som den rödgröna regeringen.

På många sätt är Malmös kris hela Sveriges – fast mycket mycket värre.

För några år sen hördes varningar om att samhällets möjligheter att ta emot flyktingar var vid bristningsgränsen. Varningarna ignorerades tills krisen var ett faktum. I dag är Sverige på väg i en ny kris som ledande politiker väljer att blunda för.

Många kommuners ekonomi går inte ihop. Ändå behåller Sverige ett kommunalt utjämningssystem som är designat för att urholka kommunernas ansvarstagande.

För den som inte känner till hur systemet med kommunal utjämning fungerar kan det verka märkligt att Malmö varje år tar emot mångmiljardbelopp från övriga Sverige, och ändå har de en ekonomi med enorma underskott. Malmös problem är att staden har många invånare med flyktingbakgrund. Samtidigt har dock Malmö många fördelar: en högskola, närhet till kunskapsklustret i Lund, Sveriges kanske bästa geografiska läge, där staden är porten till övriga Europa samt stort utbyte med den dynamiska Köpenhamnsregionen.

Malmö skulle kunna göra mycket för att minska utanförskapet och få fler i arbete, till exempel förbättra det lokala företagsklimatet och skärpa kvaliteten i vuxenutbildning och SFI. Men kommunen tillhör de sämsta i landet på att ge företagen ett gott bemötande.

De politiska beslut som fattas under de kommande mandatperioderna kommer bli avgörande för mycket. De kommer avgöra om Malmö som stad kan räddas eller falla för de kriminella, om förorter som Rosengård, Herrgården m.fl. kan resa sig eller bli permanenta rekryterings platser för såväl jihadister som gängkriminella och om välfärdsstaten kan reformeras eller falla ihop av sin egen tyngd.

 

Mord, bil- och skolbränder, skottlossningar, stenkastning och ständiga hot om våld. Huvudskyddsombudet Stefan Andreasson i Malmö har fått nog av att väktare och ordningsvakter tvingas utföra allt farligare uppdrag, med risk för livet.

Samhället har tappat greppet över "pang-pang" staden Malmö!

Probleminsikten är det tacksamt nog inga problem med. Det är i självinsikten det brister. För även om en hel del av de problem som Malmö brottas med gällande utanförskap, avgrundsdjupa ekonomiska klyftor och segregation beror på statliga system som borde ha reviderats för länge sedan, går det inte att förneka det bistra faktum att Malmö styrts av samma parti i över 20 år.

Problemet är att dagens toppolitiker inte har en aningen om hur problemet skall lösas. Om politikerna satt inne på några lösningar hade vi redan hört dem, medan Malmös misär med raketfart fortsätter.

 

Lästips; Tänk om Sverige blir som Malmö!