Opinionsmätningar allt viktigare för partierna!

Tyvärr verkar svensk politik drivas alltmer av kortsiktighet kring olika opinionsmätningar och politiska utspel istället för vad som långsiktigt är bra för landet. Mätningar presenteras minst en gång i månaden av olika institut.

Om vi tittar på det senaste valet är det två institut som har betydligt större träffsäkerhet än alla andra. Norska Sentio och Yougov.  

De telefonbaserade instituten Ipsos, Novus, Sifo, Demoskop och Skop, hamnade 3,2 procentenheter eller 25 procent, under det verkliga valresultatet.  Sämst i klassen är Sifo. 

Sentio – som är väletablerat i Norge – har mer eller mindre mobbats av konkurrenterna i Sverige och ”SD-stämplats” och blev överlägset bäst i klassen att mäta resultatet i valet 2014.

Den slutsats man kan ta av alla de mätningar som kommer, är att det är ganska tydligt, att den extremt dåliga hanteringen av migrationsfrågan har förstört mycket för Moderaterna. Istället för att ta tag i saken när de hade regeringsmakten, valde de den politiskt enkla vägen, för att slippa kritik i media. Resultatet av det beslutet ser vi nu.

Man får aldrig glömma att Sifo är det mest politiserade och minst trovärdiga alternativet. Man kan lugnt invänta valdagen då avgörs förutsättningarna för nästa regering.

M tappar röster. Inte förvånande men ändå. Sensationellt dåliga siffror för M. I praktiken innebär det att Moderaterna har tappat cirka 25% av sitt ursprungliga väljarstöd i opinionen. 

Efter att Anna Kinberg Batra öppnat dörren till SD, för att föra samtal mellan partierna, har kritiken varit stor från andra Allianspartier. Inte minst har Annie Lööf och C har markerat tydligt mot SD.  Det är nästan så att man undrar om någon försöker skicka en varningssignal om att inte samarbeta med vem som helst.

Annars är det väl inga stora sensationer och tämligen små rörelser, som det ofta är så här i början på ett nytt år.

Centern ökar på grund av Moderaternas otydlighet angående samarbete, medan C vinner röster på sin tydlighet!!
När Lööf gjorde en massa korkade uttalande om månggifte mm var C på väg under 4%-spärren. Men nu när hon har varit tyst under lång tid, så ökar hennes popularitet.

Detta innebär att vem som helst som har vett att hålla käft kan driva ett parti till framgång! AKB får väl knipa igen ett tag, så går det nog bättre. Risken att S skall tappa röster blir allt mindre ju längre tiden får gå, med allehanda tjafs inom Alliansen.

 

Egentligen är det mycket märkligt att C kan vara så stora i den senaste mätning. Även om man man ta dessa mätningar med en ”nypa” salt! Vad tänker folk med? 

Vill de verkligen ha Annie Lööfs dröm om 30 miljoner invandrare i Sverige? Just nu rider C på höga vågor, men förr eller senare kommer de att krascha mot verklighetens krassa kustlinje. Fast de kan ju förstås välja att hålla sig borta från verkligheten och fortsätta att surfa runt på vågorna, längre och längre bort, i en evig och trotsig opposition.
Denna kombination av principfasthet och ansvarslöshet lockar och den har också gett utdelning. Det märktes tydligt under Centerns kommundagar i Göteborg. Det var självsäkra partiföreträdare och en ännu mer självsäker partiledare som möttes.

Lööf vill både äta kakan och ha den kvar. Kortsiktigt kan det absolut fungera.

Förra året ville hon fälla Löfven.
Hon undviker att prata om stora skillnader i migrationspolitik mellan M och C.
Hon undviker att prata om att S + SD eventuellt kan bli större än Alliansen, vilket betyder att Alliansen inte kan få makten utan aktivt stöd från SD.

Många har sagt det förr och säger det igen - C och MP är Sveriges farligaste partier.

Foliehatten tror att M kommer att vinna på Lööfs agerande. Visst har M förlorat de mest liberala väljarna, men det verkar som om att de nu har stoppat blödningen.
Nu kan M i alla fall varna för en systemkollaps och kritisera regeringen utan att vara de största hycklarna.

Det C och Lööf inte förstår är att de kommer att bli tvungna att bekänna färg förr eller senare. Ju senare de gör det desto hårdare slår pendeln tillbaka.
 

DN / Ipsos januarimätning utförd mellan 12 - 22/1, 1652 personer deltog i undersökningen. Ipsos har valt att övergå till att bara redovisa hela procent och som skäl till det anger man att man vill minska folks fokus på mindre förändringar från månad till månad.

Med tanke på att Ipsos hade en felfaktor på 16,5% på SD vid valet 2014, så är deras mätningar mycket märkliga.

Ändå intressant att S inte får mer än 25% i deras Kalle Anka undersökning. Det tyder på att S ligger väldigt lågt, närmare 20 än 25%.

Om man ser till utvecklingen sedan början av 2016 fram tills nu, har inte mycket hänt efter att SD föll ner från sina rekordnivåer i samband med gränskontrollernas införande. Det är lätt att lägga mycket energi på brus. Rapporteringen och debatten om brottslighetens utveckling, välfärdens kris, Brexit eller Trump har i princip gått obemärkt förbi. Det enda som skett är MP:s tapp och C:s ökning.

Märkligt är att man 19 månader innan valresultatet diskuterar regeringsfrågan och det verkar skava ordentligt. Valresultat kan bli helt oväntat. Hur kommer diskussionerna att gå då? 

Det vi ser nu är mest ett stort spel för galleriet i stället för att partierna tar itu med de frågor som verkligen behöver lösas.

I dagsläget kan Annie Lööf därför kosta på sig i att vara tydlig med att hon inte vill regera med stöd av SD, men heller inte stödja SD. I praktiken fungerar det inte och det hon och hennes parti inte begriper, är att de håller på att navigera sig ut ur att medverka till att styra i svensk politik. Avståndstagandet åt alla håll kommer att leda till att hon får fortsätta att sitta på läktaren.

I princip profilerar sig C:s ledning i frågan om invandringen, där de egna väljarna har rakt motsatt åsikt och de kommer undan med det. Kanske för att ingen tror att C någonsin kommer att få gehör för sina visioner?

Glöm sedan inte, att någon majoritet för dagens politik har aldrig funnits.