Socialdemokratin i Europa och Sverige i svår kris!

Kollapsen i Nederländerna blev bara ytterligare en påminnelse: Socialdemokratin är på kraftig tillbakagång i Europa.

Det är ett nytt fenomen som många socialdemokrater inte vill försöka förstå, att det drabbat det gamla väletablerade partiet socialdemokraterna. Ett parti som funnits över ett hundra år och i många år varit statsbärande i Sverige. Den svenska socialdemokratin är unikt genom att man kunnat bibehålla sin maktbas så länge som man gjort. Orsakerna är partiets koppling till facket, greppet om den offentliga sektorn och om opinionsbildningen. Men nu skakar bygget i grunden.

Trenden är mycket tydlig, socialdemokratiska partier i Europa har sedan 2008 tappat en tredjedel av sin röstandel och ligger nu på låga nivåer man inte sett på 70 år.

Det som ytterst driver förändringarna är det som skett och sker i möjligheter att resa, globalisering, opinionsbildning, ekonomi, kultur, arbetsmarknad etc.

En viktig orsak är finanskrisen och den efterföljande åtstramningspolitiken som många socialdemokratiska regeringar var nödgade att administrera. Det gav skjuts åt högerpopulistiska rörelser.

Forskare har fler förklaringar till tappet, den främsta anledningen är att andelen som definierar sig som arbetarklass har sjunkit, att högerpartier också har börjat omfamna välfärdsstaten och att partilojaliteten generellt har minskat.

Migrationsfrågan har fått allt större betydelse och är är ytterligare en delförklaring till socialdemokratins problem. Inte bara för att det tvingar många inom S till en delikat balansgång, mellan flyktingvänliga aktivister och mer protektionistiska fackförbund eller för att man tappar väljare till högerpopulisterna. Migrationsfrågans uppsving minskar dessutom utrymmet för rena vänster-höger-frågor.

 

Det är en påminnelse om att koalitioner över blockgränsen som svar på högerpopulistiska framgångar, inte är ett problemfritt alternativ. I nästa val kanske det inte finns några socialdemokrater att komma överens med.

När politiska kommentatorer skall försöka förstå vad som hänt, riktar de ljuset mot samhällsförändringarna och påpekar, att de socialdemokratiska partierna inte förstått den samhällsomvandling som följt med den stora invandringen. De har inte sett, de förstod inte och de brydde sig länge inte. När de väl sett och förstått brydde de sig visserligen, men de vågade inte ingripa, förlamade av rädslan att stämplas som rasister och mycket annat på -ist.

Det första land där detta skedde var Italien. Bakgrunden var speciell – de gamla partiernas samröre med och beroende av maffian – och sågs därför inte som ett förebud om kommande, liknande händelser. Sedan kom Grekland. Pasok nära nog försvann. Också lite speciellt. Samma i Polen. Ja, ja: polsk riksdag och så… Men sedan Frankrike och Holland.

Den gamla kärnan av socialdemokrater var trogna arbetarna på alla nivåer s.k. gråsossar som var realister och insåg problemen i samhället. Med ålders höst håller de på att glesna och ersätts av nya, aktiva medlemmar som trängt ut de gamla och deras värderingar. Det vi har bevittnat de senaste 10-30 åren är en maktkamp mellan olika falanger i partiet.

Om inte socialdemokratin hade blivit kapad av tokvänstern 1968 utan istället nöjt sig med att ta åt sig äran av ett ständigt stigande välstånd, hade de kunnat sitta hur säkert som helst och Sverige hade varit ett Schweiz. Visserligen med oerhört stöddiga socialdemokrater vid makten, men det hade vi kunnat fördra. I likhet med fattigdomen kan även rikedom fördras med jämnmod om den delas av alla.

Nu valde S den andra vägen med löntagarfonder istället. När man sen i slutet av 80-talet tyckte att S börjat sansa sig och acceptera blandekonomins välsignelser och framtiden såg riktigt hygglig ut igen, så återkom 68-orna likt monstret i en dålig skräckfilm.

De nya som oftast ligger långt ut på vänsterkanten är besjälade och infekterade av identitetspolitik som baseras på ras, klass, religion, kön, könsidentitet, etnicitet, nation, sexuell läggning, funktionsvariation, ålder och kultur. De tror sig se ett problem och samtidigt en lösning, så fort de kunnat identifiera en ny grupp.
Ett annat problem är det indoktrinerande pålverket runt STOCKholm håller än, när det faller så kan det gå fort.

Socialdemokraternas verkliga problem är att gråsossar och de på vänsterfalangen för en öppen strid om ideologin och inte kan samarbeta med varandra. Problemen är så stora att partiet egentligen borde delas. Den striden verkar vara avgjord till vänsterfalangens fördel! Juholts fall är ett bra exempel på falangstriden.

När Mona Sahlin klev in som ny ledare för partiet förändrades också partiets synsätt. Mona hävdade att det inte fanns någon svensk kultur att ta hänsyn till, däremot bar de nyanlända på gammal, särpräglad och värdefull kultur. Då började också partiets flört med de nya som blivande valboskap. Att deras kultur medförde yttringar som fanns listade som brott i svensk lag, var inget man brydde sig om. Monas förnekande att det fanns något sådant som hedersmord, är mycket märkligt! Det blev också början till hennes fall.

Hennes synsätt blev alltmer dominerande bland de storstadsbor som ansåg sig mer insiktsfulla än andra, och som därför föraktade socialdemokratins gamla väljargrupper, de som hade traditionella värderingar, bodde på mindre orter eller på landet och inte besatt högre utbildning.

Tänk vad alla media är hänsynsfulla mot Mona Sahlin !! Inga drev , inga krav på förklaringar , inga fotografer utanför hennes bostad , ingen som kollar om Mona och ”livvakten” fortfarande är tillsammans…inte ens Hänt i Veckan har undersökt saken.

Andra bullar vankas om man avslöjas som ”främlingsfientlig” !! Lokaltidningar skriver hela uppslag med foton av den utpekade , grannar och arbetsgivare intervjuas ….Ja , Ni vet själva.

Margot Wallström är en annan i det röda gänget som förstör och skämmer ut Sverige i hela världen. Hon tycks gilla terrorkultur mer än svensk kultur.

 

Det finns ett samband mellan orsak och verkan. På Erlanders och Palmes tid var S ett socialdemokratiskt parti som höll ”folkhemmet” högt. S var ett cirka 45%-parti.

Men efter mordet på Palme tappade man greppet. Man började på att avreglera och privatisera, man blev EU förespråkare.
Resultat : S är nu ett cirka 20-25%-parti.
Borta är den tid, då Sträng lyfte telefonen för att att höra av stämningarna på gräsfots nivå!

Svensk socialdemokrati har de senaste 30 åren, varit en match där de spelat mot ett mål, det egna.
En sak är i alla fall säker, är att dagens socialdemokratiska politiker får svårt att samla ”massorna” som för i tiden.
Stefan Löfvén har redan visat prov på, att valet 2018 blir en pinsam, osaklig och smutsig historia, där han kommer att försöka skyla över egna dumheter med diverse oförskämdheter och personangrepp.