söndag 3 september 2017

Går Sveriges problem att lösa?

För varje dag som går tycks det, bara bli fler och fler svårlösliga problem - en del verkar dessvärre vara olösliga som våra folkvalda har orsakat, med den under flera decennier förda "kom-hit-politiken."
Dessa problem fanns inte tidigare i Sverige, utan har uteslutande kommit med invandringen. Fundera över, vad skulle alla dessa resurser i stället ha kunnat användas till? Och dessvärre förs fortfarande, denna problemdrivande, resursslukande och naiva politik. En ljusning är att några medier börjat skriva öppet om problemen och grundorsaken. De skriver inte rakt ut, utan använder diverse konstruerade begrepp som "muslimska civilsamhället", "lagom troende", "vanliga muslimer", "troende muslimer", icke-troende muslimer" och "sekulära muslimer." Det är att gå som katten kring het gröt och de som läser texten får ett intryck av att skribenten döljer något eller har en agenda.
Vad är "civilsamhället" och
enligt medierna finns det många olika civilsamhällen? Vilka är då dessa?

Vem är muslim och kan man kallas muslim även om vederbörande är övertygad om att religion är något av människan påhittat? Vem är vanlig muslim och vem är ovanlig muslim? Finns det överhuvudtaget minsta anledning till att det skall finnas, ett muslimskt civilsamhälle i Sverige? Följer man ekonomispråket så är Sverige föremål för ett fientligt övertagande!

Dagens politiska elit är proffs på att låta egenintresset styra framförda åsikter, åtgärder. Svenska folket föredrar lugn och ro, framför en impotent demokrati.
Men alltför få inser, att radikala åtgärder krävs för att vända utvecklingen, åtgärder som de sju traditionella partierna aldrig kan uppbringa kraft att genomföra.
Problemet är ett annat: att politiska beslut inte längre bygger på den objektiva verkligheten — utan på fanatiskt sektliknande önsketänkande!
Alla dessa problem är sprungna ur manipulerande media, lögnaktiga politiker som inte kan se skillnad på barn och vuxna, som inte vågar lagar gälla utan faller undan för gatans parlament. Den senaste veckan har vi hört mängder av politiker uttala sig om ordkriget mellan Sverige och Norge. Det är frapperande hur ”lögnerna” hoppar som grodor ur munnen, med Löfvén i spetsen. Föraktet för politiker har aldrig varit så stort som nu.

Migrationspolitiken splittrar människor, politiska partier, länder och hela västvärlden.
En sekt vi kan kalla ”PK-sekten” har nästlat sig in i politiken och de försöker även ta över i vardagslivet. De utnyttjar dagens vilsenhet i värderingarna.
PK-sekten är sprungen ur den traditionella marxistiska vänstern, men har muterat från att vara ett skadligt tankesystem till att bli ett direkt dödligt sådant — då man fört fanatismen och självdestruktiviteten till helt nya nivåer av absurditet.
Om inte detta självmordsvirus kan stoppas, kommer hela vår civilisation att gå under.
Eller för att citera en av PK-sektens företrädare:
”Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”

Absurt att Sverige, ett land med med offentliga utgifter stat och kommun motsvarande hälften av bruttonationalprodukten, skall fungera så undermåligt. Dubbelt så högt skattetryck som Schweiz men inte ens hälften så välfungerande. Orsaken?

Demokratin är manipulerad och kidnappad av ett gäng politiska strebrar i toppen.
Den breda medborgarbasen som gav kompetens från folkdjupet är ersatt av ett statsfinansierat partistödssystem som medfört att partierna inte behöver bry sig om sina medlemmar. Medlemsantalet i Sveriges politiska partier sammanlagt nu nere i 2,5%, lika många personer som det finns politiska poster i stat och kommun.
De politiska partierna inom sig, nominerar 100% av ” folkets förtroendevalda. Det är dessa personer som vi övriga har att välja mellan var fjärde år under mycket buller och bång. Låtsasdemokrati som övergått till demokratur.
Ann-Marie Pålsson beskriver detta på ett utmärkt sätt i sin bok Knapptryckarkompaniet!
Det är nog den viktigaste boken som någonsin skrivits, för att man ska förstå varför demokratin inte fungerar som den borde göra i Sverige.

Som ett led i den danska regeringens arbete med att komma till rätta med gängbrottsligheten har man tagit fram en ny tolvpunktsplan, som bland annat kommer att innebära att militär personal avlastar polisen vid gränskontroller och andra verksamheter. Ny lagstiftning för att utvisa utländska gängmedlemmar ska påskyndas. Sedan den 20 juli har polisen i Köpenhamn också inrättat en tillfällig visitationszon, där de genomför stickprovskontroller för att stävja den senaste tidens skjutningar.

I Sverige grillas det korv och de utvisade får demonstrera med full uppbackning av polis och politiker.
Låsnigarna ligger kvar så länge C och L har samma invandringspolitik som MP, S och V.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar