torsdag 2 november 2017

Fienden kommer alltid från öster!

Russofobin måste hållas vid liv med vilka medel som helst! Gång på gång ser vi hur politiker, militär, SVT och MSM publicerar helt paranoida och påhittade teorier, om hur Putin planerar att anfalla Baltstaterna och kanske även Sverige.
I boken ”Björnen kommer” av Mattias Göranssons har Hans Blix’ och Sven Hirdmans den uppfattningen att ”den ryska hotbilden är främst frammanad av en liten högljudd grupp extremister!”

Man fullständigt häpnar över den aningslöshet som tycks råda bland dessa. I själva verket är de hantlangare eller marionetter(utan att förstå det) för de dolda krafterna som håller i taktpinnen i denna orkester – de amerikanska oligarkerna och deras organisationer. De förstår inte heller att USA, dessutom har mer internationella mål än vad Ryssland har. Ryssland med sina enorma naturresurser har efter Sovjets kollaps, varit ett mål för dessa. Besvikelsen är enorm att Putin har satt stopp för detta övertagande. När man misslyckats med detta satte man in sanktioner och kraftigt sänkt oljepris istället(igångsatta av Obama) för att få Ryssland på knä ekonomiskt. NATO har byggt upp mängder av militärbaser runt Rysslands gränser för att ytterligare förstärka hotet och dessutom har Sverige smyganslutit sig NATO mot svenska folkets vilja, för att förstärka hotet mot Ryssland..

Hatet mot Putin är förstås inget annat än hatet, mot en rysk stat som återigen är stark. Därför försöker Väst göra allt för att skjuta sönder denna stat. Utsikterna för att Väst kommer att lyckas är dock små. Medan Sovjetunionen på många sätt var en mer svag stat, i termer av sin isolering, har Ryssland vänner överallt förutom i Västvärlden - som faktiskt, när allt kommer omkring, utgör en väldigt liten del av världens geografi och en liten del av dess befolkning. Marknaderna utanför Väst, är väldigt stora och de står öppna för Ryssland, för att både importera från och exportera till.

Den finske översten Pekka Visuri,
har gjort en strategisk analys av det säkerhetspolitiska läget mellan Ryssland och Nordeuropa. Denna analys bör nog försvarsminister Peter Hultqvist studera mycket noga, innan han öppnar munnen nästa gång. För övrigt borde det gälla alla ”gaphalsar” i Sverige som ser Ryssland som ett hot! 
Istället agerar de med populistiskt vapenskrammel och russofobiska hjärnspöken som inte finns mer än i deras hjärnor! Största säkerhetshotet kommer inte ifrån NATO, utan förmodligen från det muslimska partiet som kommer in i riksdagen om några val.

Pekkas analys ger mycket stoff till eftertanke. Hans kyliga analys borde alla svenska försvarspolitiker studera ytterst noga.
När man i analysen läser detta; ”... de nuvarande trupperna (har) inte förmågan att genomföra något storangrepp mot Västeuropa av den typ som sovjetarmén under kalla kriget hade", då inser nog alla att ett anfall på Baltikum eller Sverige är en utopi! På punkt efter punkt går den finske militärexperten mot de alarmistiska uppfattningar som dominerar i den svenska ledningen.

Pekkas analys:
Efter
Sovjets upplösning har Ryssland rustat ned kraftigt.
Armén på 4 miljoner till 800 000. 80% minskning.

Sovjets Östersjöflottan år 1991:40 ubåtar, 5
kryssare, 5 jagare, 29 fregatter och cirka 300 mindre farkoster.
Rysslands Östersjöflotta år 2016: 1 ubåt, 8 jagare eller fregatter.
Västsidan Östersjöflotta är 2016: 16 ubåtar och cirka 30 stora jagare eller
fregatter.
Pekka: ”Styrkeförhållandet när det gäller farkoster visar att Ryssland är klart underlägset i Östersjön.”
Pekka konstaterar torrt att Ryssland, om det ville skulle kunna ta Tallinn och Riga på några timmar, utan att vare sig Finland, Sverige eller Nato skulle kunna göra mycket åt det. Men i Estland har underrättelsetjänsten kommit fram till, att ett angrepp inte är troligt och att "Ryssland inte nödvändigtvis ens hade tillräckliga styrkor. Hela Rysslands landstridskrafter med luftburna trupper uppgår till sammanlagt cirka 310 000 soldater. Dessa trupper ska räcka till i två världsdelar, från Murmansk och Kaliningrad till Vladivostok, varför det är begripligt att speciellt många inte kan vara stationerade i närheten  av Nordeuropa

Pekka avslutar med en analys av NATO och ställer en pinsam fråga: "...varför 500 miljoner rika västeuropéer behöver hjälp av 300 miljoner amerikaner för att försvara sig mot 140 miljoner klart fattigare ryssar".

Pekka fortsätter:
"EU-länderna har ständigt två miljoner soldater i vapen och
medlemsländernas sammanräknade militärutgifter uppgår till 200 miljarder euro. Ryssland har 800 000 soldater i vapen och av dessa hälften på annat håll än i närheten av EU.
Alla svenska militärer och politiker som gapar om Rysslands hotet, bör läsa högt för sig själv, vad Pekka kommit fram till och inse vad det betyder:
”Rysslands militärutgifter uppgår till ungefär en tredjedel av EU:s och av dem går hälften till de behov en global stormakt har, närmast till  att upprätthålla kärnvapen och världshavsflottor. Med hänsyn till dessa styrkerelationer kommer knappast någon i Moskva på tanken att börja angripa EU
eller Sverige. Alla som har fördjupat sig i saken vet detta, men många har sina egna skäl för att måla upp hotbilder."

Sverige däremot har under samma tid minskat sina anslag med 14 % i reala termer. Men framförallt har Sverige spolat värnplikten,
men den skall införas igen! Hultqvists och den svensk militärens förkärlek för dyra vapensystem, liksom deltagandet i NATO:s krig i Afghanistan och USA:s krig i Irak har dränerat resurserna.

Givetvis kommer svenska politiker och militär att ifrågasätta överste Visuri siffror och att han mixtrat med siffrorna, för att överdriva den ryska nedrustningen efter Sovjets upplösning. Det är snarare tvärtom. Han underskattar sammanbrottet på 90-talet och han överskattar volymen på det reformprogram som inleddes efter Georgienkriget.

Det man kan hoppas på nu är, att de svenska NATO förespråkarna får en mer sansad syn på "hotet" från Ryssland och därmed spara på försvarskostnaderna!
De har inte insett att det är Väst som tvingat Putin att titta österut och vad han främst kommer att se, är ett Kina och ett Kina som kommer att bli det nya Västeuropa för Rysslands del. Kina kommer att köpa gas och andra råvaror och kineserna kommer att alltmer investera i Ryssland.

Den kinesiska ekonomiska modellen är överlägsen den liberalt-kapitalistiska. Detta visar de senaste 20 årens utveckling. En mycket stark stat med starka muskler som kan intervenera i ekonomin och en kraftfull stat som kan kväsa alla inre som yttre politiska fiender, där har du Kina och för Putin är detta troligen ett mycket gott exempel på hur han vill se sin stat utvecklas.

Detta borde få alla väcker klockor i Väst att ringa, men det verkar som att öronpropparna hindrar ljudet från att väcka det sovande Västeuropa. Sanningen är den att Ryssland kommer att klara sig utmärkt utan Väst, men Västeuropa kommer att lida ekonomiskt och även politiskt och kanske främst säkerhetspolitiskt – då samarbete och utbyte ger större möjligheter för ömsesidigt förtroende, medan den nuvarande politiken att bygga upp en ny järnridå kommer att försätta Europa i en dyster säkerhetspolitisk situation där man kommer att vara rädd för Ryssland då man inte vet var man har den ryska björnen.
Ryssland kommer då att kunna spela med Västeuropa på samma sätt som man nu spelar med Ukraina, där Kiev är på väg mot statsbankrutt och Ukraina har fallit samman. Den ukrainska valutan har sjunkit rejält, ingen tror därför på att IMF kommer att kunna hjälpa Ukraina som fortfarande är genomkorrupt och vars industriproduktion bara sjunker och det folkliga upproret ligger på lut. Det enda som kan hålla samman landet är att fortsätta kriga i öster men ett sådant krig kommer lik förbannat att underminera dess ekonomi. Så vare sig man gör A eller gör B, så är Ukraina dömt.

Frågan är om Västeuropa vill hamna i samma sits när Ryssland går stärkt ut ur denna kris, när man byggt upp den egna ekonomin och hittat nya och mer pålitliga samarbetspartner i Kina, i Sydkorea, i Brasilien, Indien, Argentina, Sydafrika osv?

EU är inte så stabilt som det kan se ut på ytan. Det kan mycket väl spricka. Länder som Ungern, Bulgarien, Grekland – men även länder som Spanien och Frankrike, kan till slut välja Ryssland som samarbetspartner istället för USA. Det kan ta några år, men några år är inte lång tid.

Russofobin som politiskt vapen må vara effektiv i Skandinavien, Baltstaterna, Polen och Storbritannien – men den biter mindre bra i södra Europa och än mindre i Sydösteuropa. Man är inte speciellt rädd för ryssarna där. Men vet att Ryssland ligger där det ligger och smartast är att vara vänner med dem till ömsesidig fördel.

Apropå russofobi i Sverige:
Kvalitetstidningen Proletären har i en ledarartikel om hur arbetarkampen i Karlshamn ledde till att både den lokala regimen i Karlshamn som den centrala i Stockholm fick backa och att 50-60 nya jobb skapas för arbetarklassen då det tillfälliga rörlagret kommer till stånd. Nu ska regimen i Stockholm skicka ut militär och polisiära extraresurser för att bevaka dessa tysktillverkade rör som administreras av ett holländskt företag. Tur det, eftersom dessa militärer och poliser bidrar till att hålla uppe russofobin och dessutom som grädde på moset medverkar till att tömma statskassan på ytterligare några miljoner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar